Registrera dig eller logga in här!

 

Som registrerad gäst på White Guide, Guiding guest, kan du läsa hela restaurang- och caférecensioner. Dessutom har du möjlighet att själva bedöma och lämna egna recensioner.

White Guide

KROGKRITIK: Amass, Köpenhamn

KROGKRITIK: Amass, Köpenhamn
25 feb 2014

Köpenhamns nya kultkrog: Amass

Nyskapande, egensinnigt och dogmfritt

WHITE PAPER #4: Den redan före öppningen omsusade restaurang Amass i Köpenhamn, med Nomas före detta kökschef Matthew Orlando vid rodret, levererar. Här serveras mat som är dramatiskt enkel, hjärtskärande god och sensationell i sin tekniska precision. Smaker och influenser hämtas ofta långväga från, även om råvarorna kommer från närområdet. Amass har hittat ett helt eget tilltal. Och prisvärdet är i stort sett oslagbart.

Lena Ilkjaer åt och skrev

86 poäng, varav mat 35, service 22

I ett före detta skeppsvarv på en ganska otillgänglig adress lockar Köpenhamns just nu mest intressanta, för att inte tala om prisvärda, restaurangupplevelse. Restaurang Amass drivs av Kalifornienfödde Matthew Orlando som efter fyra år som kökschef på Noma, och innan dess tre år hos Thomas Keller på Per Se, nu startar sin första restaurang i egen regi.
      Krogen har varit Köpenhamns stora foodie-snackis under hela våren och trots semester­tider har det varit fullsatt från öppningsdagen den 17 juli. Det är många, framför allt internationella gäster, som står på kö för att besöka ”the next big thing in Copenhagen” – gärna så fort som möjligt.
      Efter sju serveringar på den omsusade krogen är jag bedårad, upplyft och övertygad; detta ÄR faktiskt nästa stora stjärna på Köpenhamns kroghimmel. Det är en egensinnig, personlig och framför allt finger-licking good upplevelse att dinera på Amass. Och i förhållande till nivån är en middag här än så länge nästan löjligt prisvärd. Den konstant växlande femrätters­menyn kostar 575 DKK, plus 375 för utvalda viner därtill.
       Hos Orlando och hans unga, internationella team samsas nyskapande och dogmbefriad gastronomi på absolut toppnivå med avslappnad, engagerad service och spännande dryckesmatchningar i en lokal som (i alla fall utifrån) snarare för tankarna till ruffa Brooklyn-kvarter än pittoreska köpenhamnska. Det tar ungefär en halvtimme med buss från Köpenhamns central att nå ändstationen Refshaleøen, i princip en vändplan i ett ganska anonymt industriområde. Lyckligtvis ligger restaurangen väl synlig från hållplatsen och när vi har klättrat upp för trappan på utsidan av huset och kommer in slås vi av rymden och takhöjden i den 736 kvadratmeter stora lokalen. Vid slutet på nästa trappa, som denna gång för oss nedåt, i det som en gång var verktygsdepå för arbetarna på skeppsvarvet B&W, väntar hovmästaren för att leda oss in bland de glest placerade borden i en miljö som hade domineras lite väl mycket av den sobra svart-vita-grå färgskalan om det inte vore för den gigantiska, färgsprakande grafittimålningen som utgör restaurangens ena vägg. Ett statement så gott som något: Förleds nu inte att tro att du är på finkrog, kära gäst.
      Attityden går igen hos personalen. Überproffsig och kunnig service, javisst, men hela tiden med ett uppriktigt vänligt leende och en personlig kommentar i bakfickan. Här är det tillåtet att sänka garden mot gästen och helt släppa det stela matsalsprotokolletoch man får intrycket av att varenda servitör har handplockats vid en audition i social kompetens.

Två dagar efter premiären märks inte en tillstymmelse till öppningsförvirring. Allt flyter, för att citera Herakleitos, och Orlando kliver heller inte åter ner i Noma-floden, men visst finns beröringspunkter. Även om Amass förtjänar att bedömas på sina egna premisser går det inte att helt undvika elefanten i rummet. Noma och René Redzepi är ändå Matthew Orlandos senaste gastronomiska fixpunkter, det vore underligt om maten inte bar visst prägel av dem.
       Det märks framför allt i attityden, den modiga, lite kaxiga och självsäkra förvissningen i att det här är riktigt god mat. Det finns inget trevande eller osäkert – anrättningarna är fullständigt kristallklara. Genomtänkt, lite underfundigt kul, respektlöst och sanslöst gott – och där ser jag de båda restaurangernas främsta gemensamma nämnare. Men om Noma kan jämföras med en ultradistanslöpare, vid det senaste besöket räknade jag till 27 serveringar, så är Amass närmast en sprinter. Pang, pang, pang – här är sex pricksäkra serveringar utan så mycket extra krusiduller – tack för ikväll. Och det är just detta som känns som finkrogarnas framtid. Det är i princip en omöjlighet att gå längre i sporten ”långa avsmakningsmenyer”. 27 rätter är redan på gränsen till vad en normalgäst pallar att ta in, både fysiskt och mentalt.
      Men tack vare den kreativitet och nyskaparanda som Noma har öppnat dörren för finns det nu både ett gästunderlag och en kunskapsbank att ösa ur – och det har krattat manegen för en rappare och mer snabbfotad restaurangform. Amass är på intet vis en ”Noma light” eftersom varje rätt är blytung vad gäller expertis och smak. Men tack vare att menyn är så kort kan den också förändras kontinuerligt – vilket gör det intressant (och ekonomiskt försvarbart) att som gäst komma tillbaka, inte efter ett år, utan kanske redan nästa vecka.
       Även om känslan i matlagningen bär drag av Noma så lyckas Amass hitta ett helt eget tilltal. Temat att skapa något nyskapande av till synes enkla, förhållandevis billiga och ibland förbisedda råvaror har krogarna gemensamt. Men på Amass hämtas smaker och influenser ofta långväga från, även om råvarorna kommer från närområdet. I framtiden kommer förhoppningsvis en hel del på menyn från den egna pallkrageodlingen, som är under uppbyggnad utanför restaurangens panoramafönster.
      Orlandos matlagning är mogen, modig och framför allt; det är så gott att vi vid flera tillfällen får lägga band på oss för att inte slicka tallrikarna. Så är exempelvis fallet med det papperstunna havrechipset som täckts av en snöhög bestående av riven, enbärs- och blåbärspepprad äppelträrökt foie gras. Det är ett makalöst dekadent nötigt fluff vars sista smältande flagor vi girigt försöker fånga på ett föga finkrogsaktigt vis. Det går sådär, och servitrisen kommenterar muntert fingertoppsspåren på serveringsfatet med ett ”roligt att ni gillade det”.
      Ett annat bravurnummer är den lilla musslelika ”mackan” som inleder kvällen, där de feta bladen från kärleksört fyllts med färska ärtor, glasört, crème fraiche och ärtkräm. Grönt, krispigt och stillsamt gott, där sältan från glasört och umamin i krämen sörjer för en intressant ätupplevelse i flera dimensioner.
      Ett eko av Noma får vi i de små färskpotatisarna som tillagats sous vide i 72 grader i fyra timmar tillsammans med kamomillblom. Potatisarna är varken kokta eller råa, utan i stadiet mittemellan där krunchet finns kvar men inte den mjöliga, metalliskt råa smaken. Tillagningstekniken känns igen, men smakerna – av gräs, jungfrusmör och kamomill – är nya. Vilket vin kan fungera till detta undrar vän av ordning och det har förstås den dynamiska sommelierduon på Amass listat ut. Givetvis en naturlig, småmousserade chenin blanc från Les Capriades som lyfter och plockar upp den gräsiga örtig­heten och den halvråa potatisens sötmandeltoner. En mästarmatch.

Brödserveringen är lika skenbart enkel som den är elaborerad. Den platta brödkakan görs på kokt potatis som vacuumpackats och mognat/jäst i 72 timmar i rumstemperatur innan den i krossad form får utgöra ryggraden i ett flatbröd där den sällskapar med yoghurt och precis så mycket mjöl att degen håller ihop. Brödkakan grillas à la minute och serveras som en del i menyn tillsammans med en sanslöst smaskig röra på hemsyrad crème fraiche som rörts med rödbetsblad, mangold, schalottenlök och svartpeppar. Den lätt bittra och kryddiga röran ger det sötsyrliga brödet en spark i rätt riktning och aligotén som serveras till och accentuerar lökbettet är ytterligare ett exempel på graden av sommelierteamets fingertoppskänsla. Värt att nämnas är även att kvällens vinmeny går under temat ”naturvin på jeroboam” och de gigantiska flaskorna gör förstås också sitt till för att lyfta matsalsarbetet.
      Vinterportlak och ramslöksblom ramar in den lilla tartaren på (väldigt) hängmörat kött. Det är smakrikt, perfekt tempererat och balanserar tillsammans med såsen som gjorts på det smälta fettet precis på rätt sida av gränsen till överhängt. De pigga ramslöksbären lyfter rätten och det gör även kvällens mest otippade vinkombo där det karaktärsfulla rosévinet Winifred från kaxiga österrikiska naturvins­producenten Gut Oggau visar sig vara den perfekta partnern.
       Som huvudrätt får vi två serveringar, där det är min innerliga förhoppning att den första kommer att skrivas in i historieböckerna som något av det godaste som serverats på restaurang. Mitt på tallriken tronar en ensam, hel morot i en pöl av orange sås, flankerad av två fint brynta bitar lammbringa. Det är inte värst vidare vackert, men vem bryr sig efter den första tuggan när morotssötman smälter samman med den smöriga såsen, en extremt välavvägd antydan av lavendel och ett till perfektion ångat och sedan stekt lamm med sin knäckiga, karamelliserade yta. Enkelt, hjärtskärande gott och sensationellt i teknisk precision. Den smältande möra lammtunga som följer upp och serveras med beska örter och omogna svarta vinbär – är en nog så fin rätt, men efter bringan spelar den ohjälpligt andra fiolen.

Menyns avslutning är en glass på majs, kombinerad med shortbread, hallon och oregano. Efter kavalkaden av topprätter är det nästan skönt att köket här visar upp en liten blotta.
      För visst fungerar kombinationen i munnen och i teorin – där majsglassen lägger sig som en dov botten mot hallonens pigga syra och oreganons örtighet. Men efter ett par skedar står en sak tydligt; majs i glassform kommer aldrig att bli en kioskvältare, och intrycket dras ner av en lite fadd, ostig känsla.
       Men tack och lov kommer ännu en söt kick tillsammans med det V60-tillredda Kenya-kaffet; små smöriga minimuffins som serveras med en galet god rabarberkompott som möter syran
i kaffet.

Så rätt tänkt – ända in i kaklet. ■

Amass:
Refshalevej 153, 1432 Copenhagen, Danmark 
Tel +45 4358 4330 www.amassrestaurant.com
Menyer på 5 rätter för 575 DKK eller ”extended menu” för 750 DKK. Vinpaket 375 DKK respektive 575 DKK.

Mer långläsning hittar du här:

Tillbaka

 

Mer långläsning

  • KROGKRITIK: Fäviken Magasinet, Järpen

    KROGKRITIK: Fäviken Magasinet, Järpen

    NYTESTAT: Nilsson kackar i eget bo

    Tillbaka på gården efter en tvåårig världsturné i gastroglamourens tecken har Magnus Nilsson laddat om rejält. Efter en hagelstorm av smak- och konsistensupplevelser som ägg i fårskitsaska, treårig sill, mousseline på lupin, skogens drottning i kombination med snårskogs-Barolo och slutligen knockad av hemkört gårdssnus vacklar White PAPERS utsände från bordet. När krutröken skingrats står en sak lysande klar; i Nilssons fäbodsuniversum återfinns några av Sveriges största gastronomiska upplevelser just nu.

    Lars Peder Hedberg åt och skrev

    94 poäng, varav mat 39, service 23.

    Jag hamnar bredvid henne på flighten från New York. Hon ska till Faaaviken och äntligen få pröva Magnus Nilsons trollkonster, och har ett plan stående på Bromma, som hon chartrat för att flyga upp.
          Bromma? Varför inte flyga från Arlanda, där vi landar? Och varför chartra när det går tiotalet reguljära flighter om dagen till Östersund? Jaså, det visste hon inte. Men Faaaaviken ligger ju i ödemarken? Nja, de sista milen måste man ta sig med bil men annars är det inte svårt att ta sig till Jämtland.
          Hon är inte den typiska foodien, snarare en gyllene stjärnkocks-groupie. Hon mailar mig några dagar senare. Hon är besviken. Inte på upplevelsen av mat och miljö, den nämner hon inte ens, utan på att Magnus Nilsson inte var där. Det var i första hand mötet med den unge legendaren som lockat.
          Succén kan vara din värsta fiende. För Magnus Nilsson gick det rasande fort att flytta sig från ”the fame of game” till ”the game of fame.” Efter att ha solat sig i glansen av sin tilltagande världsberömmelse och glassat världen runt på alla tänkbara och otänkbara gastroevenemang under de senaste två åren, insåg Nilsson en bit in på hösten att han nog måste tillbaka till gården där allt började. Det var klokt. Även om toppskiktet i den trendigare världsgastronomin är den globala byn inkarnerad och det internationella foodienätverket måste underhållas och ibland smörjas, så krävs också ständig utveckling av den egna prestationen. Konkurrensen står inte stilla precis. Med sitt ultralokala råvarufokus och sin högprofilerade matlagningsfilosofi löper Magnus Nilsson liten risk att bli kopierad, men foodieetablissemanget är otroget och kräver hela tiden nya sensationer. Nilsson förstod att han måste få fokus på kärnverksamheten igen, som det heter i näringslivet, ta sin gastronomi vidare.


     

  • WHITE PAPER #3: Krogkoll bortafronten, Köpenhamn

    WHITE PAPER #3: Krogkoll bortafronten, Köpenhamn

    Uppgradering på bredden – eller nedsippring på djupet

    WHITE PAPER #3: Vilket som — vi har aldrig ätit bättre i Köpenhamn. Visst har Köpenhamnskrogarna fått draghjälp av noma. Men nu har kvaliteten på topp och mellanklasskrogarna gjort staden till ett brett gastronomiskt resmål, med nyskapande mat i alla genrer och nivåer. Här är en lägesrapport från de köpenhamnska restaurangborden.

    Text: René Langdahl Jørgensen, översättning Lena Ilkjaer, foto Columbus Leth

    Lågkonjunktur? Inte här. Det är möjligt att nationalekonomerna pratar om kris och återhållsamhet bland konsumenterna, men för den som ser på den köpenhamnska restaurangscenen ur ett fågelperspektiv
    har den aldrig sett bättre ut. Den har blivit bredare, och genomsnittsnivån högre – och framför allt: Det har aldrig tidigare pratats och skrivits så mycket om den danska huvudstadens restauranger. Noma drar det stora internationella lasset, och får gastroturisterna att flockas i Köpenhamn. Nu kan den moderna, delvis återskapade och i synnerhet nyuppfunna, nordiska/danska maten hittas till priser som passar även den magraste krogbudget. Nomas trefaldiga förstaplats på världsrankingen och de sammanlagt fem åren på topp-tio, har tillsammans med Bocuse d’Or-guldet till Rasmus Kofoed skapat en pulserande restaurangmiljö i Köpenhamn, som under de två sista åren till och med har brett ut sig bland de etniska köken.


     

  • KROGKRITIK: Studio, Köpenhamn

    KROGKRITIK: Studio, Köpenhamn

    Svanesång på nynordiska

    WHITE PAPER #6: Danske superentreprenören och tillika gastro-filosofen Claus Meyer har ankrat upp med ett skepp fullastat med intressant gastronomi, tvärs över vattnet från Noma, vars före detta Chef med ansvar för gastronomisk innovation, Torsten Vildgaard, nu utmanar fäderneshuset i toppkrogen Studio. Med rötterna i det nynordiska avviker Vildgaard dramatiskt från några av dess bärande principer, framför allt kravet på ultralokala råvaror. Resultatet är – skrämmande bra.

    Lars Peder Hedberg åt och skrev

    92 poäng, varav mat 38, service 22

    Det är en av de bästa rätter jag har serverats – någonsin; i all sin exklusiva enkelhet en fulländad komposition, med textur- och smakdramaturgi på högsta nivå. En perfekt skedad klick Baeri-kaviar i botten av ett äggskalsfärgat lerfat och den lenaste tänkbara valnötsmjölk – skänkt ur lerkrus – som långsamt omfamnar den svarta klicken. Det är ett lika oväntat som fantastiskt möte, ett udda kärleksmöte. Utöver sina friska havsaromer har den sammetsmjuka kaviaren i sig en läckert smörig nötighet, återhållen sälta och en antydan till sötma, och den harmonierar förbluffande väl med den gräddiga valnötsmjölken med dess fruktiga toner och en liten retande bitterhet i eftersmaken. Det är en klockren fullpoängare, men också en rätt som stämmer till eftertanke.


     

  • WHITE PAPER #4: Din kropp rockar fett

    WHITE PAPER #4: Din kropp rockar fett

    WHITE PAPER #4: Är det ”goda” kolesterolet bara en myt? Och är fler­omättat numera bara näst bäst? Tycker du det är svårt att få grepp om alla stridande fraktioner inom islam, så är det inget mot hur komplicerade motsättningarna är inom fettforskningen. Oförsonliga läger bevakar svartsjukt sina sanningar — för där det finns skräck finns också pengar att tjäna.

    Text: Lars Peder Hedberg

    Medan olivoljan ledset sinar på våra krogar så väller smörvågen fram i allt rikare variation och allt kaxigare självkänsla. Det är därkärnat, närkärnat och härkärnat, handkärnat och nykärnat – i stor smakbredd redan före eventuella smaksättningar. Smörets återtåg på borden speglar ett antal trender; allt från fokus på det ”nordiska”, hantverksmässiga och närhämtade till en allmän hyllning av gastronomisk njutning. Den massiva barriär av forskningsresultat som länge höll emot har nu börjat ge efter. Inom fettets värld är det är likna vid Berlinmurens fall.
          Fett som födoämne är mycket kontroversiellt. Här inte bara tvistar de lärde – de krigar. Inte minst på våra ledande medicinska lärosäten, med Karolinska Institutet i spetsen, har namnkunniga professorer och forskare barrikaderat sig djupt i skyttegravarna, och när det inte hettar till rejält i ord- och faktabataljerna så råder rena rama kalla kriget.


     

  • WHITE PAPER #6: Änglar och demoner

    WHITE PAPER #6: Änglar och demoner

    WHITE PAPER #6: De moderna toppkockarna är noga med att framhålla sin schyssta ledarstil, byggd på den demokratiska svenska modellen. Men verkligheten ute i de bästa restaurangköken är oftast en helt annan. Här råder en obönhörlig prestationskultur, där inget får gå fel. Felsteg hanteras heller inte med silkesvantar när mästerkocksegon, stjärnor och oftast krogens ekonomi står på spel. Bakom varje änglalik lagledare i kockskjorta döljer sig med nödvändighet ett kontrollfreak – och inte sällan kommer demonen fram.

    Text: Jonas Malmborg

    ”Självklart har jag blivit offentligt utskälld. Det var en del av vardagen på Fredsgatan 12. Melker körde med klassisk skrämseltaktik. I början mådde jag fysiskt dåligt varje dag jag skulle gå till jobbet. Men efter ett tag vande man sig.”
          ”Det var otroligt lärorikt att jobba hos Mathias Dahlgren. Samtidigt liknade det mer en religiös sekt än en arbetsplats. Det fanns inget annat i livet. De som inte hade samma inställning eller ifrågasatte platsade helt enkelt inte i köket.”
          ”Jonas psykade folk, inte bara för hur de presterade utan för rent personliga saker, som att de var feta och fula.”


     

  • WHITE PAPER #5: Beska droppar

    WHITE PAPER #5: Beska droppar

    WHITE PAPER #5: Bitters fungerar ofta som cocktailens ryggrad, och hindrar smakerna att slå över i det banala. Dessutom passar de perfekt in i nostalgivågen och den sepiatonade drömmen om barscenen under förbudstiden. I New York har trenden gett utrymme för en rad nya bitterstillverkare som förser en ständigt törstande hipsterpublik med nya, riviga brygder. Vi har smakat.

    Text: Argot Murelius

    Hon är som en rivningskula som inte längre sitter fast vid kedjan, sjunger Tom Waits. Cocktailbitters kan vara lika onådiga som en skoningslös älskarinna och lika sträva som Waits skrovliga röst. Varsamt hanterade bjuder de dock på lustfyllda smekningar. New Yorks bartenders har lärt sig konsten att tämja denna konkubin, de skvätter numera bitters i var mans drink. Möt cocktailvärldens senaste passion!


     

  • WHITE PAPER #3: Det nya parisiska köket stavas néobistro

    WHITE PAPER #3: Det nya parisiska köket stavas néobistro

    WHITE PAPER #4: Det händer långt bortom lyxkvarteren. Och det puttrar rejält i grytorna, när en ny generation kockar definierar om det franska köket i riktning mot avspänt och roligt, ansvarsfullt och grönt. I de lite bortglömda kvarteren i nordöstra Paris tycks grogrunden extra gynnsam. Och det är nu, innan det nya helt trängt undan det gamla, när hållbara supertrendiga néobistroer ligger vägg i vägg med dammiga copyshops och osorterade järnaffärer, som kvarteren är som charmigast.

    Text: Ebba Svennung

    Upptejpat i fönstret en liggande A4 med krogens namn; Abri, skrivet med ganska så små bokstäver. Man måste gå nära för att kunna läsa, och konstatera att det måste vara här. Men kan det verkligen vara här?
          Jodå, Abri är typexemplet på ett ställe det skrivs och pratas mycket om just nu i Paris. En ny generation kockar – och en ny generation gäster – håller andra saker högt än specialritade möbler för handväskor och obligatoriska sjötungor på menyn. Man söker sig till ställen där man kan vara sig själv och må bra, där man lagar mat och serverar vin som producerats med varligare händer av människor som tänker längre än tallrikskanten räcker. Ställen dit gästerna kommer för att överraskas snarare än imponeras och där stjärnor rent ut sagt känns omodernt. De här krogarna kallas i Frankrike för néobistroer och de växer som svampar ur jorden just nu i Paris. I de länge förbisedda kvarteren i nordöst tycks grogrunden extra gynnsam. Och det är nu, innan det nya helt trängt undan det gamla, som kvarteren är som charmigast.


     

  • WHITE PAPER #5: Pang på päran

    WHITE PAPER #5: Pang på päran

    WHITE PAPER #5: Det är nu på hösten som vår nationalknöl når sin högsta potential. Potatisbranschens smakbeskrivningar som ”smak av liten frysärta” lämnar dock en del övrigt att önska för den gastronomiskt nyfikne potatisätaren. Men det finns hopp – tack vare hängivna odlare som skånska Larsviken.

    Text: Lars Peder Hedberg

    Att potatis är en säsongvara, det vet vi ju alla utifrån den hysteri vi kan betrakta – och ibland deltar i – i samband med färskpotatisens premiär varje senvår och försommar.
          Utländska observatörer skakar på huv-udet när de ser oss galna svenskar gladeligen langa upp 3-400 kr kilot för de första späda primörerna med blott antydan till skal. Primörpotatis är också den korrekta benämningen på denna delikatess, som hetsas fram under delvis artificiella betingelser för att möta efterfrågan från oss läckergommar som uppskattar den säregna sötman och smältande mjälla texturen i de ofullgångna spädisarna. Färskpotatis kallas egentligen all potatis som skördas och säljs före sista september, men i vissa landsändar slutar man använda begreppet efter midsommar och talar då istället om nypotatis eller sommarpotatis.


     

White Guide Presentkort Stockholm Gas iZettle

Sidan har flyttat

Se innehållet på vår nya hemsida.
eller vänta kvar så skickas du vidare..