Om du vill få ut det mesta av Jämtland och Östersund under kort tid är Arctura värt ett besök. Här kan du äta mat från lokala producenter och samtidigt få ta del av den fantastiska utsikten över både skog, sjö och fjäll. Maten är inte fullt lika maka...
Maten må vara hur vällagad den vill och miljön hur fjällstugemysig, personalen hur gullig som helst och supen så hembränd och rivig det bara går. Att vägen till Buustamon är halva nöjet, är nog de flesta ändå överens om. I lunchtid angör man lämpligen fjällgården uppifrån med en elegant stoppsladd på bräda eller skidor. Inför middagen hämtas man med bandvagn nere vid Ullådalsvägen – och serveras väl en rykande renbuljong. Och visst är maten också bra, lammet exempelvis är härligt trådigt långbräserat med rotfrukter och kommer med krämig polenta, älgcarpaccion vackert mörkröd med små spritstoppar av äggcrème, och entrecoten en av fjällets finaste med en lagom söt lökcrème till. Den genomgående gjutjärnsrekvisitan sitter som en smäck i den grovtimrade interiören och servisen är rask, rar och entusiastisk. Och jodå, sedan år 2000 bränner man eget i källarn – lika lagligt som gott.
F d Restaurang Artist på Hotel Clarion har länge varit poppis bland östersundarna. Här träffas man för såväl första som sista drinken för kvällen. Vid den genomgående renoveringen av foajén och restaurangen tycks man ha tagit fasta på det och den avs...
Efter några säsonger är det mesta sig likt på Åres kanske trendigaste ställe, personalen är synnerligen informellt klädd och musiken dränker understundom den sköna stämningen. Men ungdomar och medelålders tjejgäng trivs som rödingen i en porlande fjällbäck. Ett rökt reninnanlår är mycket vackert där det ligger på ett glasfat med pressade tunna rödbetor och en vild enbärsmajonnäs. Pilgrimsmusslorna samsas med rucola, karljohanssvamp och aningens för hårt stekta fläskbitar, men kombinationen är helt okej. Mellan rätterna njuter vi av hembakade miniformfranska presenterade i trälåda. Direkt från Västerhavet kommer en halstrad rimmad torsk som skiktar sig så fint. Kräftbuljongen gör den till ett kraftpaket som passar utmärkt efter en dag på fjället. Vill man fylla på med ännu mer proteiner är den något överlastade långkokta spädgriskarrén ett utmärkt val, men både bönor, tomater och rotfruktsmash blir lite väl mycket. Men köttet är utmärkt och faller så vackert isär. En trappa upp i fine dining-avdelningen har man inte bara fin utsikt över Åresjön och Renfjället, utan även en mindre stökig miljö. Här är ljudnivån också lite mer kalfjällslik. Efterrätterna är inte lika starka, men stadsborna uppskattar varma hjortron med vaniljglass och kolakakor. Bra men lite anonym vinlista. Spriten i baren är desto mer tydlig, den står uppradad likt fjällbjörkar på Åreskutan vilket skidåkarna uppskattar när de kommer ner sent från backen och tittar in för en aperitif.
Är det verkligen här? Även den som känner till adressen tvivlar. På skyltar mot och vid krogen står det Hårstugan med stora bokstäver. Men när snön stampats av Sorelkängorna är det ingen tvekan om att man kommit rätt – eller att det är här man vill vara. Stämningen är störtskön, servisen rutskjortsklädd och glad och Markus Aujalay som brassar på under grytorna ser bra mycket snällare ut än i tv. På väggarna korsstygnsbonader, på stolarna skönt trötta skidåkare och på den prisvärda menyn fjällmåsten som vilt, röding och lamm. Det första i form av gudabenådad paté med inslag av anklever och det sistnämnda härligt vitlöksmarinerat med potatisgratäng – hur gott är inte det? Fjällpannan, lite otippat gjord på kyckling, kommer bokstavligen i egen panna men är lite lankig. Fondue finns för den som beställer dan innan – mysigt socialt och oförskämt gott. Och kaffet kommer i mormorsblommig kopp.
Fantastiskt att det i lilla Storlien finns en krog som håller ställningarna. Med mycket lokala råvaror och bra valmöjligheter äter man riktigt norrländskt här. Vi uppskattar fjällripa, älgkorv och tjäder, mycket skjutet av lokala jägare. Den rustika lokalen förstärker det vilda och på våren sitter en iskall öl som en yllemössa på uteserveringen med utsikt mot Blåhammaren. Björksav på vinlistan.
Med sin genomförda scenografi ända ner till det stilla jämtgnället i timmerstocksväggarna är förstås Fäviken en ojämförbart stark helhetsupplevelse. Samlingen vid brasan på slaget 19 har också utvecklats till en internationell foodie-ritual, där max...
Att åka fem mil på en skakig grusväg kanske inte känns så självklart som det borde. För här ligger en fantastisk liten restaurang som heter just "Självklart" fast på samiska. Man ska inte låta sig luras av den synnerligen fula uteserveringen för här är det verkligen insidan som räknas. Här får man smaka på samiskt mathantverk gjort på de allra bästa råvaror. Man kan vara säker på att blodplättarna "med frasiga kanter" verkligen är gjorda på renblod och att lingonen som serveras till är plockade i närheten. Om du känner dig osäker på vad souvas eller kvanne kan vara så fråga gärna, för här kan man allt om sina råvaror. Våga prova kåtarökt renhjärta eller kanske fjällets plankstek med reninnanlår. Och kom ihåg att den samiska matkulturen även bjuder på fjällets och skogens sötare smaksättare som fjällblommor, hjortron och hallon – här i kanderad form.
Om man vill ha en mysig kväll med sin käresta, kollegor eller vänner är Innefickan ett bra val. Med rätt belysning och stämningsfull bakgrundsmusik blir källarlokalen riktigt trivsam. Man vet vad man får. På förrättsmenyn finns som vanligt skogssvamp...
Med gräs på taket och egna hönor i caféet sticker Kretsis ut. Avslappnad stämning varvas med lax från Börtnan och lokalt ljug vid stamgästbordet. I princip allt är ekologiskt och ofta även rättvisemärkt vilket gör besöket till ett rent nöje. I ekobut...
Mikado har länge haft rykte om sig att vara Östersunds bästa restaurang. Med all rätt lyckas man behålla det år efter år och locka både nära och långväga gäster. Med sin japanska exteriör sticker byggnaden ut i det gamla kasernområdet och även om för...
Det märks att Copperhill numera har två restauranger, och Niesti är den som tappar farten. Lokalen är lika elegant och sober som förr, men servicen drar benen efter sig. Och när öringstartaren kommer in är den lika kall och påver som fjällvinden som drar kring husknuten. Då är hummersoppan både bättre och mer prisvärd med sin pilgrimsmussla och fasta fina vita fisk. En rimmad torskrygg är aningens för salt, men med den syrliga fänkålschoucrouten på samma gaffel tar smakerna ut varandra något och gommen blir glad. En innovativ kokt rensida med mycket viltsmak serveras med äpplen, svamp och rödvinssky och värmer fint i vintermörkret. Vinlistan med tonvikt på Gamla världen imponerar, och till efterätten plockar sommelieren fram en god Pommeau som gifter sig med ostglassen och dess havtornsmarmelad. Den norska ägaren har lockat dit många landsmän som skänker en högljudd hurtig prägel.
På Bygget har lika många klackar slagits i taket som pjäxor hasat på golvet. Men ska du äta på Raw bör du ha krängt av dig understället och hoppat i något utan kardborre för att platsa. Den mysiga inredningen balanserar asiatisk stramhet med nattklubbssammet och det halvöppna köket låter oss i alla fall ana vad som pågår där. Menyn består av asiatiska smårätter där man väljer ca tre stycken var för att bli mätt. Ett tips till den osäkre är yakinikun som älskas av de flesta, eller fish and chips. I väntan på maten får vi varma edamamebönor som aptitretare. Det bästa med menyn är att man kan fylla på med sina favoriter, eller i ett större sällskap, smaka det mesta. Ett plus är såklart att man kan dricka japansk öl till. Raw är helt klart en bra start för den som är redo för en helkväll på Bygget.
Till skillnad från andra restauranger i Östersund, osar Solo av storstadskomplex, på ett bra sätt. Den lilla restaurangen ser från gatan inte mycket ut för världen men bjuder på en originell meny och maten är också otroligt vällagad. Här lyckas man m...
Storhognas vinterträdgård är alltid lika mysig och vacker, de grönskande växterna och det porlande vattnet mitt i fjällandskapet ger en varm och mysig atmosfär. Det är glädjande att se att man återigen har tagit ett krafttag kring menyer och maten smälter på nytt i munnen. Man har hittat tillbaka till ursprunget och satsat på enklare matlagning med bättre råvaror med mer smaker. Till varmrätt serveras idag en lättrökt hjortfilé som är fantastiskt mör. Med färre smaker och bättre tillagning är det ett tydligt exempel. Den toppas av desserten som för dagen är en lantpudding, som är enkel och len precis så som man vill ha den.
Kall Auto Lodge, Kallvägen 11, 830 05 Järpen — Jämtland
Vill du besöka The Local bör du göra dig besväret att ringa först för att vara säker på att det är öppet. Trots den knappa skyltningen är det ingen tvekan om att du kommit rätt när du ser de parkerade bilarna, The Local ligger i ett center för motorupplevelser. Detta är dock raskt glömt då man satt sig ner och ser utsikten över Kalls vackra kyrka, Åreskutans baksida och Kallsjöns gnistrande is. Restaurangens namn anspelar på råvarorna på tallriken, som i hög utsträckning är lokala. Kvällens meny är en överraskning och sätts av kökschefen, utifrån vad som finns tillgängligt. Denna kväll serveras ”en variation på lamm” till varmrätt, vi får både lammytterfilé och hemmagjord lammkorv. Lammet, som naturligtvis har betat i Åres skidbackar, gör sig väldigt bra som korv. Till dessert blir det varma sockersöta munkar. Till detta hjortron, jordgubbssylt och den krämi gaste vaniljsås.
Om man vill få sig något snabbt i magen, ska man inte ta sig uppför den slingrande vägen mot Copperhill Mountain Lodge för att besöka deras finare restaurang, Vaajese. För ett besök här kräver inte bara en hel kväll utan förtjänar också gott om tid för att njuta, smaka och uppleva. I och med bordsbokningen har du också valt att äta kvällens avsmakningsmeny, som alltid består av minst fem rätter. Till rekommenderas ett mycket väl utvalt dryckespaket med spansk slagsida. Kvällen börjar med fördrink i soffan och vi bjuds en skål till synes fylld med ett fågelbo som visar sig vara byggt på köttchips. Väl till bords serveras och presenteras middagen av avslappnad servispersonal och kökschefen själv. Det mest överraskande de kommer ut med är kokt mört som serveras i en glasburk med öl och granris. Kvällens mest välsmakande rätt är dock ristad gammal ko med rökt fett och vasslecurd. Därefter följer mufflonfår som fått koka i 48 timmar och som faller isär bara man tittar på det – praktiskt taget. Rätterna byter av varandra och det blir svårt att hålla räkningen men vi enas om att de blev ca tio stycken inalles. En kväll på Vaajese är smått fantastisk, faktiskt.
Att någon gjort sig omaket att släpa ner en hel jaktvilla från fjället imponerar. Det är 18 år sedan nu, och ännu går många just hit för själva det snickarglada sekelskifteshusets skull. Brasan sprakar, matsalarna är varma och stilfulla och från vissa hörn ser man rätt in i det öppna köket ur vilket idel närligen producerade råvaror strömmar. I menyn hittas till och med en karta över Jämtland med tolv leverantörer utprickade. Lammet från Fjällbete återfinns sedan i en ganska lös men god paté, i små söta piroger och som rosa stek i sällskap av savojdolmar gjorda på färsen. Rödingen är uppdragen ur Landösjön och hjortronen plockade av Stickan. Men lite intrimning krävs för att kök och servis ska leverera som vi vant oss vid. Är det full stuga, som det ofta är nu när dessutom några dropinbord placerats i farstun, vill det till att humöret är på topp hos dem som jobbar.
På Vinbaren serveras allt i halvportionsstorlek. Beställ en eller flera rätter som det behagar, sitt på höga barstolar runt marmorklädda bord och ät svensk löjrom, asiatiska vårrullar och fransk löksoppa i en skönt gränslös mix. Menyn varierar lite från dag till annan. Beständigt är dock det fina vinutbudet, den sköna personalen, den coola publikmixen och den funkiga grooven i högtalarna.
Det står Ölbaren med röda klisterversaler på rutan, och ser sannerligen inte mycket ut för världen. Inget skvallrar om vad som komma skall i matväg. Jo förresten, i telefon, vid beställningen, har upplägget förklarats; det blir tio serveringar. Mer vill de inte avslöja, grabbarna, ”det är bara att åka med.” Och att spänna fast säkerhetsbältena, hade kunnat tilläggas. För om tre personer kan utgöra en svärm, så gör de det här. Två kockar och en hovis närmast attackerar bordet. En knäcker visst ägg i en kastrull med grädde, en annan ställer fram skålar med krutonger, bacon, gruyère och lök som äggvispet sedermera slås över, en tredje fyller upp glasen med en frisk Jacobsen från Carlsbergs mikrobryggeri. Det är frukost – en självklar början förstås. I nästa attack; en kitschig babusjkaflaska med vodka och intill små pärlemorspatlar med spansk kaviar. En omogen avokado samsas med en omogen tomat och lite råräkor. Lika fräckt som fräscht. Parallellt en carpaccio på fryst fläskfilé för att ”det är så in i helvete gott”. Ja, så där trillar det på med folkhemsnummer som uppstekt sylta, varvat med finkrogsdito som kalvbräss i tryffelsmör. ”Brun mat på brun tallrik” – pilgrimare med torkat kycklingskinn och ”brunsås”; kycklinggrädde. Allt i ett rasande tempo. En glass är så nyvevad att den nästan snurrar vidare på fatet då den toppas med saltstänkta ljumma macadamiabumlingar. Vid det laget är man helt yr i bollen. Allt medan mössgänget i baren jämför mikrobärs i allsköns chillande ro.
